Stockholm 10 år – sköra nätter, tusentals tunnelbaneminuter och milsvida utsikter.

I år har jag bott i Stockholm i hela tio år. Känns så himla galet. Tiden har gått så fort, samtidigt som den känns som ett helt liv. Tio är ändå länge – en tredjedel av mitt liv. Här blev jag vuxen. Jag kan mer om den här stan än jag kan om min uppväxtstad. Ändå kallar jag både Växjö och Stockholm för “hemma”. Växjö mest av gammal vana, tror jag. Jag menar, det är ju inte hemma. Så långt ifrån. Men det är något slags barndomsjargong som sitter i – kanske alltid kommer göra – som gör Öster och Staglaberget och Storgatan till hemma. Ett annat hemma dock. Som ett minne bara.

Jag minns att när jag flyttade hit så sa någon till mig att man räknas som “stockholmare” först när man bott här i tio år. Innan dess är man lantis. Efter tio år är jag fortfarande lantis, kan jag säga, och personligen ser jag bara de som är födda här – och som bor kvar – som tvättäkta Stockholmare. Då, för tio år sedan, vill jag vagt minnas att detta med att vara en “riktigt stockholmare” hade något slags prestige. Vet inte varför. Men i dag känns det helt oviktigt. Samtidigt; jag är inte någon hemvändare. Jag kommer aldrig flytta tillbaks till Småland igen. Storstaden, vilken det än må vara, kommer alltid vara det som jag trivs bäst i. Hur som helst. Jag knåpade ihop en liten lista att fylla i, såhär efter tio år. Tänkte att det kunde vara lite kul! Det är frittfram att låna, så klart. Vore hemskt kul att läsa om era städer! Bara länka, som vanligt. Nu kör vi:

2005-2006
Tuff bloggtjej 2006.

När flyttade du hit: 2006

Varför flyttade du hit:
jag kom in på en konstskola, mest av en slump, och kände att det var nu eller aldrig. Och det var det.

Vart bodde du då: i en trea i Årsta. Skälderviksplan, närmare bestämt – en plats jag besökte helt nyligen och allt ba kom rasande tillbaka. Konstigt hur det funkar, livet. Leder en i kringelikrokar tillbaks till början, liksom. Hur som helst, i den där trean bodde jag i andra hand med två kompisar, och det var en så himla underlig lägenhet för hon som hyrde ut den har bokstavligen bara gått ut genom dörren. ALLT var kvar, som om hon gått upp i rök – kläder i garderoberna, mat i kylen. Om jag inte hade vetat att hon var vid liv (och bodde hos sin kille) hade jag ringt polisen. Så underlig upplevelse, att leva mitt i det där. Det gjorde vi bara i 6 månader, som tur var.

IMG_9162
Ett av Sturebys många bortglömda hus.

Vad minns du av stan från ditt första år:
att jag klamrade mig fast vid platserna jag kände till, och utgick från dem. Jag kunde till exempel åka från Årsta till Fridhemsplan för att handla på Netto, för det var det enda Netto jag kände till och jag var för rädd för att fråga någon. (Så idiotiskt. Minns lyckan när jag upptäckte att det fanns ett Netto vid Sergels torg, och min upplevda dumhet när jag upptäckte ett annat Netto vid Gullmarsplan typ en vecka innan jag skulle flytta från Årsta. Definitionen av “facepalm” på den alltså.) Men det fanns ju inte smartphones, och knappt internet i vår lägenhet, så jag hade jättesvårt att upptäcka stan så som man kan i dag. Det tog lång tid att fatta hur stadsdelarna hängde ihop när man kom upp ur tunnelbanestationer i okända kvarter, men till slut föll allt på plats.


Hur många gånger har du flyttat runt:
jag tror jag räknade ut rätt nyligen att jag flyttat 8 gånger på 10 år. Sedan var vissa av de tillfällena precis i början också. Men shit, jag har ägt tre olika lägenheter här också. Köpte min första etta 2008, den låg vid Bysis torg på Hornsgatan, och sedan dess har jag aldrig bott i andra hand. Tur för mig att jag haft den möjligheten, för jag hatar verkligen att bo i andra hand. Hatar begränsningar, usch.

Dinner at Leo's via Milk & Arsenic-19
Utsikt över Vitabergsparken från Leos gamla lägenhet.

Vart känner du dig som mest hemma: Stureby och Skanstull. Stureby alltså, åh. Och Skanstull för att jag ju bodde där innan, och alla i mitt lilla kompisgäng bor där nu så jag är ju där cirka jämt. Också ett exempel på hur livet knasar runt allt; sommaren 2008 dejtade jag en kille som en gång ville mötas vid Skanstull. Trots att jag jag bodde på Hornsgatan hade jag aldrig varit där (ligger alltså bara ett par kvarter ifrån varann), och jag minns att jag tyckte det var en konstig och avlägsen krok av Södermalm. Nu är det nog den jag kan absolut bäst. Fint ändå.

Favoritkvarter: Blecktornsbrinken, Malmgårdsvägen, Helgalunden och kvarteret runt Prästgatan i Gamla stan. Som en lite skärva Paris mitt i Stockholm.

Tyresta 077
Promenad med Arthur i Tyresta nationalpark.

Favoritgata: Swedenborgsgatan! Så nära New York man kan komma där. Jag tror det är de höga träden och gamla fasaderna som gör det. Och lamporna på Da Luigis uteservering, och hela Ginko. Ja gud så jag älskar denna lilla gata. 

Fulaste plats:
Slussen sedan de började renovera. Kommer bli ännu fulare, helt säkert. Är inte helt förtjust i den megalånga rulltrappan i Norsborgs tunnelbana heller, men den är mest himla läskig tycker jag.

4th-of-July-Foto-Emily-Dahl-327
Kungsträdgården om våren när körsbärsträden blommar.


Vart går du vilse:
Östermalm. Alltså trots att jag gått i skola där i flera år så har jag fortfarande ingen aning om hur jag ska navigera där. Allt är så stort och slutet. 

Finns det någon stadsdel som ditt hjärta vill undvika: förr var det nog mycket så. Platser förknippas så lätt med kärlekar som gått sönder. Under lång tid undvek jag övre delen av Ringvägen för att det bara inte gick att passera min och Kristofers gamla port. Som om alla våra trasiga drömmar och löften fanns ingjutna i metallen. Men numer har den platsen suddats ut och fått nya betydelser, så det är ingen fara längre. 

Djurgarden Stockholm Photo Emily Dahl-16
Gröna lund när det regnar.

En plats du aldrig glömmer: Millesgården i meterhög snö och solnegång. Ett radhustak i Skogås i sommarsol. Stockholm i gryningen sedd från Monteliushöjden.

Adis burfday Foto Emily Dahl-3
Gamla stammishaket. <3


En plats som var viktig 2008:
 hehe, skulle definitivt säga krogen/resutaurangen Marie Laveau. Jag bodde typ ett halvt steg bort från dem då, och jag och Kristofer blev ihop och hade vår första dejt där. Alla kvällar slutade här, och började ibland. Vi hängde där så mycket att Kristofer valde att ha releasefesten för sin första roman där. Fint ju! Älskar fortfarande Marre, även om jag mest går vägg-i-vägg till Love Food Café numera.

En plats som var viktig 2012:
Tantobergets kolonilotter. Jäklar vad jag har gråtit där. Kan inte tänka mig en vackrare plats än Tantos kolonilotter i juni heller, i och för sig. 

v 13 Foto Emily Dahl-1


En plats som är viktig 2016:
min studio. Alltså gud så jag älskar den. Känner att jag bygger hela min framtid där.

Om du skulle flytta nu, vart skulle du helst vilja bo:
Blecktornsbrinken. Så. Himla. Fint.

Foto Emily Dahl-18


Bästa utseserveringen om våren:
Babylon på Söder, Mälarpaviljongen vid Norrmälarstrand, Pom & Flora på Söder.


Bästa dansen om sommaren:
Trädgården. Alltid alltid Trädgården. Och Natten (klubb på Färgfabriken som bara spelar powerballader), den finaste, svettigaste, mest euforiska klubben jag vet. 

036

Bästa promenadstråket om hösten:
Längs gamla tågspåren vid Årstaviken, Djurgården vid Djurgårdsbrunn och Tysta gatan på Östermalm – kort men cirka finast.


Bästa fikastället om vintern: 
Gildas rum, Pom & Flora, Vetekatten.

185

Favoritmatbutik:
Paradiset, Bea Ica Maxi, Ica Folkungagatan.


Och favoritklädbutik:
COS, Old Touch, Herr Judits.


All time favorite-restaurang:
Fotografiskas. Växträtter ftw!

Rleasefest Elsa Foto Emily Dahl-5

Har du något stammishak:
Dovas Skanstull. Alltså jag älskar ju sunkhak, precis lika mycket som jag avskyr stiffa, coola “inneställen”. Jag gillar inte ställen där det är viktigt hur man ser ut eller rör sig, jag vill bara få va mig själv tillsammans med mina kompisar. Det får man vara på sunkhak som Dovas. <3


Hur länge tror du att du kommer bo här:
till 2020. Känns som ett rimligt år att flytta vidare. Eller hur?

Puss!

Emily