Och kunde du älska mig, om jag gick i tusen bitar?

Det kom en fråga. Eller, den kom om och om igen i kommentarerna, och nu orkar jag inte med att bli petad i mina öppna sår varje gång jag öppnar bloggen så here we go:

Jag och Adam är inte längre tillsammans.

Så. Nu kan ni som ska gotta er i detta andas ut, och kanske gå vidare med era liv. (Rekommenderar att ni tar en tur förbi en spegel först, ser er själva i ögonen och funderar lite kring hur det blev så tillfredsställande för er att njuta av andras olycka och sorg.)

Jag tänker inte skriva särskilt mycket om alltihop här. Det gör för ont, jag är för ledsen, och jag orkar inte. Den här bloggen kan inte bli ännu ett svart hål i mitt liv. Och nej, den här texten handlar inte om mig och Adam. Vår separation är bara the cherry on the shit sundae that is my life. Jag sörjer vår relation och vår vänskap djupare än något annat, det är en fundamental förlust som jag inte vet hur jag ska hantera. Jag vet inte hur jag ska leva utan honom, men jag förstår ju att det måste gå. Att det fanns ett jag innan oss, och således även ett jag efteråt. Men jag har förlorat allt hopp om relationer, om kärlek och framtiden just nu. Jag vet inte hur det ska vara värt att satsa på något någonsin, om allting ändå alltid bara går sönder. Så är väl livet, i och för sig.

Slutligen vill jag bara säga att vi har tagit det här beslutet gemensamt. Ingen är arg på någon, ingenting har “hänt” etc, men båda är väldigt ledsna. Vi förblir vänner.

Jag har stängt av kommentarsfältet till det här inlägget för hur mycket jag än vet att merparten av er som läser är världssnälla och fantastiska, och säkert vill komma med stöttande ord och massa kramar, så orkar jag inte med de övriga kommentarerna som också kommer att komma. Alla får i stället gärna visa sin kärlek genom att låta mig vara, inte hålla på att fråga framöver. Detsamma gäller Adam, var snälla och lämna honom i fred. Han har inte gjort något fel, och jag vill inte att någon tror de får mig att må bättre genom att svartmåla honom. Han är bara bara bra och fantastisk.

Nu går vi vidare med våra liv, tycker jag. Det som är kvar av dem.