Och allting som du sa det lät coolt, allting som du sa det lät coolt, och du sa.


Fotograferat med Canon 5d Mark IV och Canon EF 70-200mm f/2.8L IS II USM.

Jag har ju skrivit lite om detta med mitt årsmål att utveckla min kreativa process, mitt bildseende och generella skapande. Det är en del av min personlighet, att vara näst intill besatt av att hela tiden utvecklas, röra mig framåt. Känslan av att suga åt mig ny information och bli bättre är vad som gör mig som mest lycklig, tror jag. Det är en svår balansgång mellan att alltid älska det man senast skapat mest, och att aldrig vara helt nöjd med det som fort blir gammalt.

En stor del i det här årsmålet är att ta tid till egna uppdrag, saker jag gör endast för min egen utvecklings skull. Inte gräva ned mig i jobben jag gör för andra allt för mycket, utan att ta tag i att skapa saker på eget bevåg, på egna premisser. Av utmaning och repetition lär jag mig enormt mycket varje dag i mitt yrke, men jag tror att detta att tvingas skapa något “from scratch” och helt för mig själv är precis lika viktigt. Så mitt personliga mål är att försöka ta tiden att göra den här typen av egna projekt, stora som små, några gånger i månaden. I går mjukstartade jag lite, tillsammans med Josefin som är min assistent och en klippa när det gäller att hoppa in framför kameran.

Jag ville avvika från den typ av glättigare bilder som jag vanligtvis fotograferar, och gå in på något argare, starkare, hårdare. Dessutom ville jag att Josefin skulle liksom glöda, att hennes hy skulle skimra nästan som av svett och smuts. Min mentala bild av något slags möte mellan 90-talssupermodell-estetik och en känsla av att hon dansat frenetiskt hela natten på en svartklubb, tätt tätt med andra snygga, coola mänskor. “Vad kul med ett argt porträtt!” tyckte Josefin, och eftersom hon är en av de gladaste och snällaste personerna jag vet tyckte jag att uppdraget passade henne perfekt. Jag tycker verkligen att det blev bra, särskilt tycker jag om att ha startat året med en fotografering som var något helt nytt, och som fick mig att känna att jag håller på att cementera mitt individuella uttryck ordentligt inför mig själv just nu. Vem jag är som fotograf, och vad jag vill skapa.

Men som en av världens främsta kommersiella fotografer (Joel Grimes) sa under en föreläsning jag lyssnade på härom dagen (jag parafraserar): “So you did this thing and you really like it and you think it is your personal style. Great. Now go do it again 300 times, and then we can talk.”