Mellan andetagen: solstrålar.

Den senaste veckan har jag varit helt begraven i jobb. Från klockan 07 till klockan 22 har jag varit på jobbet, varje dag, alla dagar. Och så kommer det att vara fram till nästa lördag. Det känns okej. Jag vet att folk kommer med råd och är oroliga att jag jobba för mycket, men jag känner mina gränser – och jämfört med hur jag jobbade samtidigt som jag skrev min magister och min master är det här ingenting. Jag mår bra. Jag känner mig sylvass, fokuserad, smärtfri. Så oroa er inte.

I går fotograferade jag ett jobb för Family Living hemma hos min bror, och när teamet hade gått och jag väntade på att han skulle komma hem, så sken solen plötsligt in genom skira moln. Det kändes som årets första riktiga, verkliga solljus. Jag var tvungen att fotografera det, och den fantastiska lägenheten. Det såg ut lite grann såhär:


Fotograferat med Canon 5D Mark II och Sigma Art 35mm f1.4.

Nu ska jag fotografera ett gäng makeupprodukter till en tidning här i studion, och sedan ska jag förhoppningsvis ha en lugn kväll med vin och flottig mat+hund. Så spännande är mitt liv just nu. Och mer behöver jag inte.