Kreativ session för att fly världen en stund.

Av en slump hade jag en nästa-ledig söndag över förra veckan. Det händer så himla sällan, och även om jag skulle klippa film på kvällen, så ville jag göra något roligt och kreativt men också produktivt, med min lediga söndageftermiddag. Så jag skrev till Annika och frågade om hon ville komma och tramsa loss framför min kamera. Det ville hon.


Jag kom att tänka på just Annika eftersom hon är en sån där person som inte verkar ha någon “av-knapp” på sitt kreativa flöde. Som ser saker med andra ögon, och som lever i en värld som är töjbar och gränsfri, och inspirationen liksom sprudlar runt omkring henne hela tiden. Sådana människor är så fantastiskt inspirerande att få ställa framför kameran, för även om jag är med och styr i resultatet, så blir det så mycket mer än “min vision”. Det blir ett gemensamt experiment som kan sluta lite vart som helst, men där dörrar inom en låses upp och man får tänka fritt, och ingenting är fel. Sådant kan vara så himla nyttigt, och så är Annika superhärlig att hänga med också, så det gör en ju gärna.

Sedan föll fredagen samman i total emotionell systemkollaps, och få människor orkade väl tänka på något annat än att hålla ihop. På lördagskvällen hörde Annika därför av sig och undrade om vi fortfarande skulle köra, så klart en helt rimlig fråga. “Kör, bara kör,” kände jag, och insåg att det jag behövde just där och då var att få försvinna in i en kreativ process för en stund. Och att vi skulle behöva mycket glitter.

Jag bad Annika att plocka ihop lite bilder som hon tyckte att vi kunde utgå ifrån, och så bidrog jag till det. Dels tycker jag att det är viktigt att ha en gemensam vision (i jobbet funkar detta lite annorlunda, då producerar man en moodboard utfrån andra riktlinjer och koncept) och dels är jag inne lite just nu på detta med karaktärsporträtt. Alltså, jag ville inte bara klä ut Annika till någon annan, utan jag ville att hon skulle göra detta till något eget. Det gjorde hon.

Vi drack prosecco, lyssnade på northern soul och svepte Annika i cellofan och glitter. Fotograferingen delades upp i en ljus och en mörk version, och såhär blev den första delen, som jag ser som en mashup av Madonna, Marilyn Monroe och Jem & The Holograms. Älskart.


Jag är så himla glad att få ha sådana här kreativa sessions ibland, det är både roligt och nästan terapeutiskt. Jag fotograferar ju varje dag, flera gånger om dagen, och även om jag alltid strävar efter att hitta nya sätt, vinklar och visioner så är det de små nedslagen som dessa – helt utan krav eller förväntningar, som för mig framåt. Ni ska få se mer när jag hinner.

Nu: mer filmklippning. Vi hörs snart!