Kära företagen. Sluta tro att jag är gratis, sluta tro att mina läsare inte har egna åsikter.

I början blev jag glad. Smickrad liksom. I takt med att bloggen växte så började allt fler företag höra av sig, via mail och ibland telefon, för att de ville ”bjuda mig” på saker. Unna mig det för att jag var jag. Ibland tackade jag ja, oftast inte. Men jag satte upp en regel redan från början: om det inte är något som faktiskt känns relevant för mig och bloggen, då tackar jag nej. Jag kunde till exempel tacka ja till en biobiljett till en film jag verkligen ville se och kunde skriva om för att den inspirerade mig, men tacka nej till en årsförbrukning av energidryck. Ni fattar.

Ju större bloggen har blivit, desto fler företag hör av sig, och de senaste två åren har det skett en ganska tydligt förändring i hur de gör det. Nu för tiden så får man inte bara en sak hemskickad som man kanske kan komma att tycka om. Villkorslösheten finns inte längre, för företagen förutsätter att bloggare är giriga. Därför vill de ha mer.
”Du får hem den här grejen om du skriver om oss i positiva ord, men du får inte skriva att det är vi som skickat produkten. Det ska finnas en direktlänk i inlägget till vår hemsida, och ett visst antal nyckelord som vi bestämmer måste nämnas. Maila oss inlägget så att vi kan godkänna det innan det publiceras.” Så kan det stå, på ett ungefär. Sådana maila svarar jag i regel inte ens på, för inget företag ska någonsin få ta min blogg som gisslan. Men om det verkar vara ett schysst företag så brukar jag svara att ”jag skickar över en prislista på vad en annons kostar”. I nio fall av tio möts svarsmailet av: tystnad. Företagen förväntas sig inte att jag ska ha en prislista, eller ens veta att jag kan ta betalt. I vissa fall får man ett indignerat mail av typen ”det fattar du väl att vi inte har RÅD att betala för detta? Du ska göra detta för att vara schysst!” De vill att jag ska nedvärdera mig själv och er för att vara “schysst”, men det skulle jag aldrig göra. I väldigt sällsynta fall får man ett proffsigt svar och ett accepterat erbjudande, eller ett schysst motbud, och det är de företagen som sedan annonserar här på bloggen. Jag vill att ni ska veta detta, för jag vill att ni ska veta att annonserna på min blogg bara är ifrån företag som jag anser mig kunna representera, och som dessutom betett sig schysst emot mig och er. Viktigt!

Bra PR uppstår när ett företag eller en produkt talar för sig själv, hur svårt kan det vara att förstå? Mitt inlägg om Crock-pot är ett tydligt exempel. De bad att få skicka hem produkten till mig baserat på att de kände till mig och mitt matlagningsintresse, och de krävde ingenting från mig i utbyte. Det visade sig att jag älskade produkten och skrev om den för att jag ville det, och det är bra PR för dem. Men också ett sätt för mig att tipsa er om något som jag faktiskt tycker riktigt mycket om. Det företaget hade fattat hur god PR-etikett funkar, men visade också att de värdesatt min åsikt. Det gör såklart att jag känner mig tryggare med dem, för de har gjort sin research och förstår min dialog med er. De fattar att jag inte kan skriva fejkiga, insmickrande inlägg till er, för det skulle ni aldrig acceptera. Varken ni eller jag är dumma får som följer blint, och det vill jag att alla företag jag har samarbete med ska veta.

Jag hoppas ni förstår att det inte är det att jag inte uppskattar att jag faktiskt fått fördelar av bloggen eller så. Det retar bara gallfeber på mig när företag tror att de kan utnyttja mig som bloggare, bara för att jag är just bloggare och inte t ex krönikör i ett magasin. Tyvärr, för dem, så är jag utbildad på ämnet och känner till mina rättigheter. Och era rättigheter, att till exempel få bli informerade om när någonting är reklam och inte. Jag önskar att alla som bloggar kände till dessa rättigheter. Vem som bär ansvar, hur momspåslag funkar, vad en F-skattsedel är, hur ett avtal fungerar. Eller vad en himla annonsplats faktiskt är värd, för den delen! Herregud, jag har fler läsare på en vecka än många svenska modemagasin har prenumeranter! Ändå så bedöms en annons på min blogg som något som ska vara gratis, medan en liknande annons i ett sådant magasin kostar flera tusen kronor. Jag vet detta, och därför ställer jag också krav på dem jag samarbetar med, oavsett om det gäller sponsring eller annonsering eller vad som. För det handlar om att vara proffsig och sköta sina kort rätt, och gör ett företag vars produkter jag gillar det också så ökar det mitt förtroende för dem. Så enkelt är det.

De viktigaste sakerna för mig när jag pratar med eventuella annonsörer eller sponsorer är tre saker: att de förstår och värdesätter mitt jobb och mina läsares tid och intressen, att de förstår att jag i egenskap av bloggare kommer att uttrycka min personliga åsikt oavsett om den är positiv eller negativ för dem (jag skulle t ex aldrig hylla en produkt jag inte testat och gillar, och jag skriver alltid ut vad som är reklam/samarbeten och om jag fått en sak eller köpt den själv), och slutligen att eventuell reklam MÅSTE vara relevant för er också. Det vill säga; jag vill att ni ska känna att jag tipsar er om något som jag ändå skulle tipsat om, för så är det. Till exempel så har jag flera gånger rekommenderat hårvårdsföretaget Aussies produkter till er. Genom åren har de ibland skickat produkter hem till mig, men jag använde deras produkter långt innan de började göra det, och jag rekommenderade dem redan då. Jag skulle inte skriva om något som jag inte även annars skulle rekommendera utanför bloggen, direkt till mina kompisar. Det är inte trovärdighet för mig.

Och det är ju det där med trovärdigheten som är det viktiga för mig (förutom att få lön för jobb jag gör också, såklart). Jag vill inte förlora ert förtroende, och det förklarar jag också till de företag som jag diskuterar ett samarbete med. OM vi ska samarbeta, då måste jag få göra MIN grej som passar in i bloggens tema och redaktionella material, och som gör att ni faktiskt tror på vad jag skriver och att det är min personliga åsikt. För mig handlar det om att tipsa er om saker jag gillar, för att jag också gillar er. Och då är det ju viktigt att ni känner att det jag skriver är sant, och inte bara hittepå för att jag ska få lite betalt. Ni kommer ju inte till min blogg för att läsa annonserna, men annonserna är min lön och den vill jag ha för att jag värdesätter mig själv och min prestation. Men det får aldrig vara på bekostnad av att ni slutar tycka att jag är en trovärdig person. Då kan jag liksom lika gärna skita i att blogga alls, för min relation till er är så mycket viktigare än om jag får gå gratis på bio.

Avslutningsvis, hur tänker ni kring detta? Jag är såklart ingen expert, men jag blir så trött på alla dessa luriga mail från stora företag, för även om jag inte ”går på dem” så är de ju ett bevis på att andra gör det hela tiden. Och vad tycker ni om reklam i bloggar? Jag tror, och hoppas, att framtiden kommer att föra med sig ett skifte där bloggen blir mer och mer respekterad som mediekanal, och att den respekten också kommer göra att värdet att synas på en blogg driver upp annonspriserna såväl som kraven på att allting går rätt till rent juridiskt. Då kommer även kvalitén på själva annonserna att höjas, och sluta vara blinkande/spelande/rulla ned över hela sidan när man scrollar osv. Sånt HATAR jag, för det ger mig inget val som konsument, och valet är allas vår demokratiska rättighet. I slutändan handlar allt om att värdesätta sig själv. Det måste vi alla bli bättre på. Berätta hur ni tänker om detta! Jag vill veta.

Puss!

Emily

Edit: Hade missat den här artikeln i GP, men länkar nu i efterhand. Talande text på ämnet tycker jag. Puss!