Just precis nu…

031

Längtar jag efter: att träden ska explodera i grönt, himlen i blått och att mitt hjärta ska få flyga fritt.

Är jag ledsen för: sakerna jag inte kan råda över. Tiden som jag sitter av på sjukhuset.

Är jag glad för: att det trots allt kommer så mycket fint åt mitt håll ibland. Igår fick jag in tre roliga jobb på en halvtimme, hur fint är inte det?

Äter jag helst: carpaccio med massor av ruccola, pinjenötter och amazing olivolja. Eller tryffelpasta. Eller något annat lyxigt som inte är nudlarna jag precis åt till lunch framför datorn.

April0114-001

Ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning: att fortsätta skriva på magisteruppsatsen. Det känns som att den här uppsatsen kan få mig att hamna lite vart som helst, men jag hänger mer än gärna med vart den än tar mig. ♥

Är det finaste jag vet: vitsipporna i backarna när jag promenerar i skogen med Arthur. Jag blir så hoppfull när jag ser dem, för de lovar att värmen är precis runt hörnet.

Läser jag: The Disaster Artist av Greg Sestero, om min och Adams bästa tramsfilm The Room. ÄLSKAR den. Total galenskap på bästa sätt.

Är jag galet stressad: över att jag har så SJUKT mycket att göra de kommande dagarna. En sak är så himla bra dock, och det är att nu när jag flyttat allt till kontoret så VILAR jag faktiskt när jag väl kommer hem. Igår var det helt sjukt skönt att komma och hem och ba “jaha, då kollar jag väl på en film då”. Att ha fått ett ställe som är JOBBET är helt otroligt befriande.

033

Lyssnar jag helst på:

Drömmer jag om: En bekymmerslös juli full av äventyr och resor, och fantastiska bröllopsfotograferingar. Juli är den enda månaden som jag och Adam är lediga samtidigt nämligen. Å andra sidan hoppas jag att hela himla sommaren blir som en Håkan Hellström-sång.

Blir jag nostalgisk av: Skivan med Anna Ternheim som jag just satte på i studion. Den påminner om kvällar i en stuga i djupaste Småland, en sådan med vita knutar ni vet. Jag brukade ligga med huvudet på min pojkes nakna mage och stirra in i elden, eller ut genom fönstret där långa vägar vindlade och glasbrukens tak täcktes av snö. Åh ändå. Så många liv man levt.

Puss!

Emily