Jag ser ljuset. Hör du fåglarna?

Foto Emily Dahl-17-5

Foto Emily Dahl-17-4
Alltså man kan kanske kalla det högsta formen av prokrastinering – när man hellre drar på sig en slöja och blomsterkrona och tramar runt i studion hellre än att dubbekolla sin notapparat och argumentationen i sin slutsats igen? Men jag tror att det är hjärnans sätt att slå kreativ bakut lite grann, och det måste den få göra för att man ska orka resten av tiden. I dag är det måndag, och om prick exakt två dagar ska jag lämna in min masteruppsats. Sedan är det liksom klart. Eller? Allt känns så stressigt och samtidigt så oerhört lugnt. Det har definitivt funnits dagar då jag stått mitt i tusen deadlines och podcastklippning och bröllopsplaneringar och livet och ba DETTA GÅR JUNTE? Men så är jag en seg jävel allså. Enträgen som få när det kommer till vad jag själv tar mig för. Och ja, bloggarna har fått stryka på foten lite grann men ta mig tusan: jag kommer att klara detta! Och finast av allt är att vad det verkar nu så kommer uppsatsen till på köpet att bli skapligt bra också!

Nu kör vi in i kaklet, gullnosar! Puss!

Emily