Jag kan behöva en sån som dig till senare.

selfportrait-foto-emily-dahl-1

selfportrait-foto-emily-dahl-4

selfportrait-foto-emily-dahl-3

selfportrait-foto-emily-dahl-5

selfportrait-foto-emily-dahl-2
Tjabba! Såhär såg en ut igår när ne var i studion och tuschade på en modekampanj. Jag får ibland frågan om varför jag inte lägger upp dagens outfits så mycket längre, och det är ju för att jag mestadels ser ut ungefär såhär. Inte superspännande, alltså. I helkroppsbilderna kan man dock skymta mina nya Nike Air Max med holografiska detaljer – alltid något! Nej, men det är liksom inte lönt att vara värsta finklädd när man ska kräla, krypa, bära och svettas. Då blir det svart från topp till tå. Åh gud, insåg just att jag har blivit “en av dom”. En av dom som ba “alltid bär svart”. Jaja, jag får väl lära mig att leva med det.

Det var inte det jag skulle skriva om ens, utan om min nya fas ljussättningsmässigt! Ni som hängt med vet ju kanske att jag hade en sväng där i början av året då jag var väldigt inne på en ganska mörk och dov ljussättning. Den har under årets lopp alltså utvecklats till detta: ett slags superenkel ljussättning med en ljuskälla och ljusformare (i det här fallet min nya älskling, Profoto Softbox RFI 5′ Octa) och så lite upplättning på motsatt sida i form av en vit flagga. Älskar enkelheten, älskar den måleriska känslan, älskar att den känns som att den kan fungera på ungefär alla människor ever. Inte alls revolutionerande (tro mig, detta är typ old school gammal som gatan-ljussättning), men jag har aldrig riktigt känt att den har suttit helt rätt förrän nu. Nu är jag kär. Var bara det!

Puss!

Emily