Inuti mina knutna nävar väntar våren.

IMG_2701

IMG_2696

IMG_2694

IMG_2691

IMG_2692

IMG_2707

Efter förra våren så bestämde jag mig för att i år ska jag inte stanna upp och känna efter, för det duger inget till. Istället ska jag begrava mig i jobb och annat viktigt och inte lyfta blicken förrän i slutet av april. Förneka snön, låtsas som att det regnar. Förra våren var den värsta på mycket länge, jag gick in i depression och ingenting tyckte hjälpa. Det var först lång senare jag förstod hur mycket det hade med den stundande upplösningen av mitt och Kristofers liv tillsammans att göra, och hur lite det hade att göra med att det var någonting som var fel på mig. Men ändå, jag ville inte riskera det där igen. Våren har alltid varit värst för mig, det är som en enda lång icke-period. Jag tror att de flesta som på något vis upplevt en depression förstår vad jag menar, rädslan att den ska komma tillbaka och vad det gör med en. Så som sagt, i år bestämde jag mig för att skita i januari-februari-mars och bara leva ändå. Det går rätt bra faktiskt. Men igår kunde jag ändå inte hjälpa att vårlängtan blev så stor att jag sprang och köpte blommor, för att göra det lite vårigare här hemma. Det har funkat, och mitt hjärta har förblivit lugnt. Små saker kan göra livet lite enklare, och det är så himla skönt att det är så ibland.

Puss!

Emily

Translation: Last Spring was horrible for me. I was very depressed and didn’t realize until afterwards that most of it had to do with my crumbling relationship and very little to do with there being something wrong with me. But still, Spring has always been hard for me. So this year I’ve decided to totally ignore it. Just work and stuff til April, and then start to live again. But yesterday I couldn’t help myself, I bought some flowers and let myself long for Summer a little bit. It’s okay, I don’t feel sad and it helped a little bit. Such small things can make a lot of difference, and I think that’s such a great thing. Love! Emily