Födelsedagsintervju med mig själv!

Calpe Foto Emily Dahl-12
Hallå! Grattis! Hur känns det att fylla 30?

Alltså jag trodde det skulle kännas mycket jobbigare. Jag trodde att jag skulle få något slags ålderspanik. Kanske är det för att jag mest umgås med folk som är 5-8 år äldre än mig själv, men nu ser jag ju på dem och tänker “de gör som de vill fastän de är 35-40. Man måste inte stöpas i en stel vuxenform bara för det. Man kan leva så jäkla mycket life oavsett ålder – hurra!” Så skål för det, kände jag!

Vad kommer du sakna med att vara en 20-something?

Att bli leggad på Systemet. Att kunna avfärdiga dåliga beslut med att man är ung och dum. Att folk inte frågade i tid och otid när jag skulle skaffa barn. Eller vad säger jag, det har de ju typ gjort sen jag var 20. Det var inget.

Dinner at Leo's via Milk & Arsenic-2
Vad kommer du inte saknar med att vara en 20-something?

Att bli leggad på Systemet. Att vara ung och dum, men tro att man är världens smartaste som har “figured it all out” etc. Men framför allt kommer jag inte sakna den brist på pondus man har som ung tjej i samhällets ögon. Jag är fortfarande ung, så klart, men jag märker att ju äldre jag blir – desto mer verkar min kunskap och myndighet som vuxen få fotfäste hos andra. Särskilt i mitt jobb, som är inom en så mansdominerad sfär, blir det mindre mansplaining nu för tiden. Nu är det nästan bara på vart tredje jobb! Hurra!

Scouta Photo Emily Dahl-9

Hur har det här sista året som 20-something varit?

Jag har kommit till så många insikter det senaste året. Först och främst har jag fascinerats av hur lite livet förändras för att man blir lite äldre. Jag minns nästa hela mina tonår och tidigare 20-år som en konstant inre rädsla för det. För att jag älskade att vara ung så mycket, och jag tänkte hela tiden att “snart är det för sent”. Allt var alltid på gränsen till för sent, som en stress hela tiden, och en sorgsen uppgivenhet. Liksom, redan valen man gjorde direkt efter studenten kändes ju LIVSAVGÖRANDE då. Så var det ju verkligen inte. Jag kände hela tiden att jag var lite av en förlorare när jag såg på andra och jämförde dem med mig själv, för “de hade ju redan lyckats”. Som att alltid känna sig omsprungen, alltid vara en underdog. Och mitt mål i livet har alltid alltid alltid varit att få leva på mitt skapande och min kreativitet. Det har liksom aldrig funnits några alternativ. Men så många gånger, redan i gymnasiet och även efter att jag flyttade hit, har jag tänkt tanken att jag blivit för gammal för att allt. För gammal för att satsa på fotografi, för gammal för att plugga, för gammal för att ha pastellhår och knästrumpor, för gammal för att hitta ett nytt kompisgäng. Allt det där.
Tåget hade alltid gått. Dags att klippa sig och börja jobba för the Man liksom. Vara nöjd med vad man fick. Gilla läget – oavsett läge.

Att bli äldre har verkligen gett min insikten om det. Tåget har a l d r i g gått. Och det är det som är så fett med livet; man kan välja om när man vill! Man får det! Och den tanken är så himla befriande. Ju äldre jag blir, desto mindre stress känner jag över att bli äldre. Så om man skulle hamna i en situation där man inte trivs med det man gör, vart man bor eller vem man är kompis med, då kan man bara göra något åt det. Hela tiden. Livet ut. Och det tror jag är viktigt att komma ihåg. Det kanske låter bortskämt, och jag menar inte att om man t ex får barn så ska man dra runt dem över halva jordklotet för att “mamma har ångrat sig lite nu igen” eller vad det nu må vara. Givetvis spelar faktorer som respekt, relationer (och ekonomi) in i möjligheten till frihet. Men ändå, gud vilken befrielse det var att fatta att ingenting är för sent om man inte vill att det ska vara det. Att man kan byta bana, stad, liv om man inte trivs. Att man inte måste fastna i något slags självpåtaget ansvar för allt och alla. Att man inte är sina prestationer eller misslyckanden. Att man är ett resultat av dem båda samtidigt, och att alla andra också är det, och att man själv bestämmer vad det ska betyda. Att växa upp har gjort mig fri.

Foto Emily Dahl-24

Hur ska du spendera födelsedagen?

Med en sedvanlig Treat Yo Self-dag! The best day of the year!

Det låter härligt! Avslutningsvis, nämn en grej du fortfarande gör nu, som du gjorde som barn och kommer göra tills du är 100?
Fortsätta hälla läsk i ett glas fastän jag ser att det kommer rinna över, för att jag tänker att jag ska kunna maxa ytspänningen (och mängden läsk) – living on the edge since 1986.

Ha en bra födelsedag nu då!

Tack detsamma!

Puss!

Emily