Ett äventyr eller en förändring.

Foto Emily Dahl168
Vad sägs om brunt hår?

När jag färgade håret rött för första gången för snart sex år sedan så var det som att hitta hem. På riktigt hitta jag inuti mig. Trots att alla sa att jag inte borde och en frisör till och med vägrade, fastän att jag hade bokat tid och allting. Jag har alltid tyckt att rött hår är, typ, min “riktiga” hårfärg (egentligen är jag mörkblond). Sedan hade jag lila hår och därefter rosa en period, och jag älskade det men när jag tröttnade var det givet att gå tillbaks till rött. “Min hårfärg”, liksom. Men de senaste månaderna har jag inte känt så längre. Snarare känns det nästan ovant och fel att se mig själv i rött hår när jag ser mig i spegeln. Kanske behöver jag bara ett kort äventyr, kanske har jag tröttnat, men jag har börjat dagdrömma om en ljusbrun, dov färg. Absolut inget som går åt rött, utan snarare en silvrigt blå botten i den bruna färgen. Och inte mörkbrun då, för det har jag haft och det ser helt bisarrt ut, som en peruk. Vad tycker ni? Och vilken hårfärg drömmer ni om?

Puss!

Emily