Behind the scenes och en födelsedag.


Hela förra veckan var som en enda stor tre stegs-produktion. Först två dagar stor produktion tillsammans med Philips i Infinity studio i Solna (där bilderna är ifrån), sedan tre dagar fulla med ströplåtningar på allt från Karolinska sjukhusets helikopterplatta till en någorlunda stabil stol i Emma Sundhs kök. Ni som hängde med på Insta-stories såg säkert mitt runtflängandes i diverse taxibilar under veckan. Finalen på veckan blev min trettioettårsdag, i lördags, som jag firade fredag-söndag med middag på Nook, champagne och princesstårta på Wienercafét, middag på Bacaro och brunch på Djurgårdsbrunn, alltihop med en handfull av mina absoluta favoritmänniskor i livet. Behöver jag säga att födelsedagspeppen var stark?

Förr om åren brukade jag lägga så himla mycket krut på mitt födelsedagsfirande, allt från att hyra stora rummet på K Karaoke med öppen bar till diverse storslagna maskerader. Men för några år sedan insåg jag att jag mest mådde dåligt av alltihop. Dåligt av stress kring att allting skulle bli så bra och perfekt. Jag njöt nästan aldrig själv utan var så fokuserad på andras upplevelse att jag mest sprang runt och försökte tillgodose allt och alla. När jag insåg det bestämde jag mig för att mina födelsedagar ska vara bara för mig, och ingen annan. Och vad gillar jag? Att äta middag med mina nära vänner, försvinna på ett dansgolv, skriksjunga karaoke i ett minimalt bås där vi alla ändå vill ha samma låtar, prosecco på fin restaurang och öl på sunkhak. Det är mina favoritsätt att fira i livet. Så nu för tiden gör jag det, och har helt släppt stressen kring min födelsedag. Jag tycker det känns så himla befriande.

Det är förresten min favoritgrej med att bli äldre, att man slipper bry sig. Om vad folk tycker, om sin ängslan, om stress. Jag hoppas att jag får fortsätta känna så alltid, för tänk va modig man kommer bli till slut då. Ser fram emot att balla ur totalt när jag blir pensionär, i så fall.