Aspen skälver och spelar, aftonrodnaden skrider och allt som var outsägligt och fjärran är outsägligt och nära.

Okej, så jag har lovat mig själv att inte hålla på att längta ihjäl mig efter sommar i år, för väntan blir så tung då. Men det finns inget som säger att man inte får dagdrömma, eller hur? Här är ett sommar-snart-snart-snart-inlägg. Bli inte ledsna av längtan när ni läser det, utan tänk på allt bra som kommer hända på vägen dit. Fjorton fantastiska fredagar kvar, sedan är vi i mitten utav maj. Fjorton fredagar att göra världsbästa saker på, hångla och se på film till exempel. Eller spela biljard, eller ha maskerad. Bra va?

Men, detta är vad jag dagdrömmer om just nu:

♥ nätter som är så ljusa att de omärkbart smälter samman med dagarna.

♥ daggfuktiga morgonpromenader genom Sturebys lugna smågator med Artie, när morgonens första sommarlovslediga barn börjar klättra i körsbärsträden i trädgårdarna och luften redan är ljum klockan åtta på morgonen och man vet att det kommer bli en sådan där dag då man bara måste dåsa på en filt i skugga.

♥ att dåsa på en filt i skuggan.

♥ att få göra i ordning och pynta min balkong. Detta är vårens och sommarens stora projekt, och jag drömmer och ett tak fyllt med små lampor som lyser som eldflugor i skymningen, prunkande grönska, färska kryddor, ett stadigt bord att bjuda på middag vid och pelargoner som får varje förbipasserande att stanna och tänka “åh!”.

♥ att sitta på balkongen och spreta med bara tår i skymningen, dricka ett glas vin och titta på Artie när han sitter bredvid mig och lyssnar koncentrerat på fåglarna som sjunger i den stora lönnkronan precis framför oss.

♥ att vakna av fågelsång och att det gröna utanför liksom tar sig i genom fönstret.

♥ bara ben och knästrumpor. Alltså jag längtar så efter mina knästrumpor. Allt blir finare med knästrumpor.

♥ när Adam och jag promenerar hand i hand genom Stureby och lyssnar till det trygga sorlet av röster och musik ifrån fönster som står på vid gavel överallt.

♥ att åka på planlös raodtrip genom ett sommar-Sverige så fullt av liv och energi och solljus som silar genom trädkronorna att man tror att ens hjärta ska gå sönder, för att ingenting kan vara sådär vackert och skört och förgängligt på samma gång. Och man kommer på sig själv med att bli lite ledsen, för man vet att dessa dagarna är så korta, och att man alldeles för snart kommer att stå och huttra i snömodden på en busshållplats igen. Sedan skakar man det av sig, för den tanken är allt för overklig.

♥ sen middag på uteserveringar, mojitos och kolgrillad kyckling och en känsla av att vilja le mot varenda mänska som går förbi.

♥ Gamla stan om kvällen när alla par går i hand i hand.

♥ dagar då det är dåligt väder och man bestämmer sig för att åka till Gröna Lund och bli fulla och åka allt allt allt och äta sockervadd tills man storknar (och ta pinsamma tafsiga bilder där i slutet på Kärlekstunneln, när det är meningen att man ska kyssa varann. Köpa en av de där knäppa tafsiga bilderna, tryckt på en musmatta, och inte kunna hålla sig för skratt trots att expediten i butiken inte tycker att det är ett dugg roligt), och sedan stå längst bak på Djurgårdsfärjan hem till Slussen och ha en varm arm om sin hals och skratt i hela magen.

♥ regnet som öser ned sådär så man tänker att “såhär mycket regn har jag nog aldrig sett!”, men det gör ingenting för man man köpt en extra stor gul plastregnponcho som man får plats två i om man klämmer ihop sig lite grann, och när man får plats två inuti världens fulaste regnponcho får det regna bäst det vill.

♥ sand och gräs mellan tårna.

♥ att köpa en ny bikini i maj och tro att man kommer att få använda den jättemycket.

♥ sorlet ifrån trafiken och människorna mitt i sommar-Stockholm, när man sitter på Kulturhusets takterrass och äter lunch med sin mamma.

♥ när solen går ned över Kronobergsparken.

♥ fest med långbord utomhus och alla ens vänner är där och man klagar på myggen fast egentligen är allting så jävla perfekt.

♥ glasburkar fulla med nyplockade ängsblommor.

♥ att gå längs oändliga grusvägar och mata grannens hästar med äpplen, och ropa “kom, kossera kossera kossera!” när man går förbi kohagen.

♥ skrubbsår.

♥ årens första cykeltur. Känslan av att plötsligt kunna flyga fram igen är ju nästan det bästa som finns.

♥ att åka och bada fast vattnet är svinkallt, för det ska man.

♥ picknick med sockerdricka och vattenmelon i Vinterviken.

♥ att sitta på en filt, i en glänta någonstans, och höra First Aid Kit spela live och det är så vackert att hjärtat går sönder.

♥ vara helt slut efter en dag i solen, sådär som man blir (så att hela huvudet känns som bomull) och långsamt promenera hemåt med en tom picknickväska på ryggen och skorna i handen. Gå hem och öppna fönstret och lägga sig ovanpå svala lakan och vara nästan yr och så trött, och att få dåsa där en stund innan man tar itu med att packa upp picknickväskan.

♥ att promenera planlöst.

♥ känslan av att i brytpunkten mellan skymningen och natten, då något magiskt händer.

Puss!

Emily

Translation: This is what I dream about right now. Love! Emily