berlin-igen-foto-emily-dahl-18

berlin-igen-foto-emily-dahl-17
Jag hoppas lite i kronologin här, dels för att jag jobbade och dels för att jag plåtade vissa dagar helt analogt, men här kommer i alla fall mer Berlin. På lördagen vaknade jag och åt cornflakes i sängen. Sedan sminkade jag mig och allt sånt, innan jag drog ut på stan. Det ösregnade och jag lyssnade på true crime-poddar och promenerade i regnet och gick i affärer. Hittade min nya höstkappa inne på Other Stories, men mer om den sen.

berlin-igen-foto-emily-dahl-19
Runt lunch tog jag U-bahn bort till Kottbusser Tor och gick över kanalen bort till Neukölln. Trädkronorna var ännu smaragdgröna och regnet hade lättat lite.

berlin-igen-foto-emily-dahl-29
Åh Berlin! Alltså denna vackraste av städer. Den är så vacker och smutsig och mjuk och hård på samma gång. Som försiktigt knutna knytnävar. Ni förstår.

berlin-igen-foto-emily-dahl-20
På Okay Café mötte jag upp den här gullia hunden, samt lika gullia Rebecca.

berlin-igen-foto-emily-dahl-25
Inne på Okay Café var det trendigt och snyggt och fullt med snäll personal, vilket jag uppskattar. Rekommenderar detta ställe, så mkt mys!

berlin-igen-foto-emily-dahl-21

berlin-igen-foto-emily-dahl-22
Det hade slutat regna och var mucho kvavt, så vi satte oss ute på trottoaren och åt och försökte härda ut samt inte bli stuckna av alla getingar. Vad är grejen med Berlin-sommar och getingar? Gillar det inte, känns så ovärdigt en i övrigt perfekt plats. Men men, vi har alla våra brister.

berlin-igen-foto-emily-dahl-23
Vi åt och pratade om liv och karriär och kompisar och familj, och jag ville ge Rebecca massor med pepp för att hon är så himla grym, så det gjorde jag.

berlin-igen-foto-emily-dahl-28
Så talangfull tjej. Här kan ni förresten läsa hennes version av vår dejt.

berlin-igen-foto-emily-dahl-26
Själv hade jag koala-ansiktet på (vissa dagar ser jag verkligen ut exakt såhär?!), och helsvarta kläder pga lat.

berlin-igen-foto-emily-dahl-30
På Kottkusserdamm vinkade jag hejdå till fröken Fexby och promenerade inåt stan. Småningom började det regna så jag tog tunnelbanan tillbaks in till Charlottenburg för att besöka KaDeWe. Det hade nämligen min kompis Pontus sagt att jag måste, så sagt och gjort.

berlin-igen-foto-emily-dahl-33
Fick typ hjärtsnörp när jag kom upp till mitt mål, delikatessavdelningen. Alltså! Rum efter rum med fantastisk mat, vackra förpackningar och helt galet fina råvaror. Jag fällde en tår och gick vilse bland pastaknyten och skaldjursplatåer.

berlin-igen-foto-emily-dahl-31
Perfektionisten i mig ba “AAAAAH”! Så fint, allting, och sååå rakt uppställt i pedantiska rader. Älska!

berlin-igen-foto-emily-dahl-32
För att inte tala om alla bakverk och godissorter och snacks och herregud.

berlin-igen-foto-emily-dahl-34
Detta var min favoritgång, tillsammans med ost-avdelningen och charkuteri-avdelningen. Jag köpte en piccolo-flaska billig cava, en bit Saint Agur och lite fänkålssalami, och sedan gick jag hem genom regnet, till hotellet, och hade lördagshäng med mig själv. En helt perfekt lördag i Berlin, alltså.

Puss!

Emily

5 Comments

 

Jag slutar aldrig förundras över och sörja hur luttrade vi blivit. Det tycks mig som om varje ny löpsedel, skakande vittnesmål eller brutal bild är det värsta jag sett eller hört. Det hemskaste. Det mest skrämmande. Om och om igen känner jag detta, och varje gång bleknar de föregående berättelserna och bilderna – förlorar sin inledande effekt och sorteras in i minnets kartotek över saker jag sett.

Hur kan en bild blekna så fort? Hur kan vi som människor i denna trygga och lugnare del av världen så snabbt låta bruset av krigs- och krisrapporteringar grumlas med skvalet från reklamen mellan nyheterna och vädret? Hur kan vi ha tryckt undan bilderna av blodiga, dammiga barn lagom till att Idol börjar igen?

Kanske är det vårt eget sätt att krishantera? Att försöka upprätthålla en struktur av trygghet omkring oss och dem vi älskar. Det kan inte hända här, det kan inte hända oss tänker vi. Men givetvis kan det det, och då hade vi behövt hjälp. Detta är kärnan i kraften kring insamlingar som Blogghjälpen – att hjälpa så som man själv hade behövt och velat bli hjälpt. Oavsett om det realistiskt sett kan eller inte kan hända just en själv. Att sluta vara så luttrad och ta in bilderna och berättelserna, och minnas att de som just nu drabbas av precis som vi, och behöver precis allt det som vi hade behövt i deras situation – att inte tillåta bilderna att blekna bort.

För ett år sedan samlade jag och mina bloggkollegor in pengar för att hjälpa människor på flykt i världen. Insamlingen startades i samband med att bilderna på 3-åriga Aylan Kurdi skakat västerländsk media i sina grundvalar. För många har de bilderna, deras inledande skarphet och totala ofattbarhet, bleknat något. Som skärvorna av en frukansvärd mardröm. Men den brutala, hjärtskärande verkligheten som avbildades då är högst lika aktuell och verklig ännu. Därför vill jag och mina bloggande kollegor påminna oss alla om att kriser och krig inte får glömmas bort, suddas ut eller förträngas, bara för att vi vänjer oss vid att se och höra om dem till en sådan gräns att de förlorar sin vardagliga betydelse. Människor befinner sig fortfarande på flykt, trots att vi för tillfället har gått vidare i tanken.

På tio dagar hoppas vi – med din hjälp – att samla ihop 20 000 kronor (gärna mer) till människor på flykt. Fantastiskt nog är vi redan halvvägs dit, på bara ett par dagar. Hjälp oss hela vägen in i mål, tillsammans kan vi göra något litet för att bidra till en bättre värld.
Pengarna går oavkortat till UNHCR – FN:s flyktingorgan.

Tack!

Emily

Add a comment

 

Okej så varför är jag SÅ trött just nu? Varje dag känns som bomull. Och det kan inte bero på att jag går upp så tidigt om morgnarna, för det gör jag ju alltid? Är ni också trötta? Jag har så svårt att orka saker utanför jobbet just nu… Därför får bloggen glest mellan inläggen ibland. Och jag har insett att de får vara okej så. För jag KAN inte vara på fler ställen samtidigt. Glad om ni läser iaf. *pussemomji*

berlin-igen-foto-emily-dahl-3
Förra torsdagen åkte jag hur som helst på äventyr. Det var en kombinerad jobb- och nöjesresa och jag reste alldeles ensam. För första gången i hela mitt liv. Jag var liksom inte en av alla dem som drog till Asien efter gymnasiet. Jag jobbade, pluggade och strävade stenhårt efter att bli fotograf. Så när alla andra var ute och fann sig själva på en strand någonstans under bar himmel så satt jag på ett tåg mellan Göteborg och Lerum för att gå till mitt jobb som gjorde att jag hade råd att söka till konstskolor och fotoskolor. Anyways, jag har ett sådant himla sug att resa nu. Vet att jag skrivit om det tidigare, att jag längtar tillbaks till den delen av mitt jobb där jag reste så mycket. Nu vill jag dit, så jag förlängde resan till Berlin, och tog in på hotell i min favoritstadsdel Charlottenburg.

berlin-igen-foto-emily-dahl-1

berlin-igen-foto-emily-dahl-2

berlin-igen-foto-emily-dahl-4
Eftersom jag landade tidigt på morgonen hade hotellet inte ordnat mitt rum ännu. Så jag lämnade bagaet på hotellet och gick två gator bort till Fasanenstrasse för att äta frukost på Literaturhaus. Det är ett av mina favoritställen i Berlin, ett café och en restaurang med magisk trädgård och bakelser to die for.

berlin-igen-foto-emily-dahl-7

berlin-igen-foto-emily-dahl-6

berlin-igen-foto-emily-dahl-5
Det var 29 grader varmt och jag åt frukost med sparvarna och getingarna (blä) som sällskap i den stora trädgården. Sedan promenerade jag vidare, och kikade i lite affärer. Noterade att området runt Savignyplatz, som är en av mina finaste platser i Berlin, blivit väldigt trendigt och gentrifierat. Roligt och trist på samma gång, så klart. Det tydligaste tecknet för detta var att det sunkiga currywurst-haket vid S-bahn nu blivit en juicebar som säljer ingefärshots över disk. Kan inte bli tydligare att hipsters tagit över Savignyplatz, amma right? (Obs! I can say that ’cause I am one.)

berlin-igen-foto-emily-dahl-8

berlin-igen-foto-emily-dahl-9
Hur som helst, efter ett par timmars runtstrosande (jag gick alltså nästan 2 mil denna dag) gick jag bort till Fotografiska museet och tittade på Helmut Newton-utställningen där. Oh my gawd, så otroligt inspirerande! Jag var verkligen helt oförberedd på hur fantastisk den var. Stannade i tre timmar (!). En ganska stor del av utställningen var en massa olika brev- och faxkonversationer mellan Helmut Newton och olika modepersonligheter genom åren. Lappar från Anna Wintour märkta “CONFIDENTIAL” och personliga faxmeddelanden från Yves Saint Laurent som tackade för “the lovely bottle of champagne” osv. Man dånar ju av längt efter att få vara en del av gångna tiders modesväng. Eller, jag gör det iaf. ÄLSKAR allt som skildrar modebranschen förr, särskilt under 80- och tidiga 90-talet talet när allt var så härligt smutsigt och småskaligt och samtidigt megamaxad och asglammigt. Slukar allt som har med denna period att göra, det finns ingen tid som inspirerar mig mer. Så, jag gick som en toka med mobilens anteckningsfunktion uppe och skrev ned precis allting som lät spännande – från “läs på om Chateau Marmont” till “googla Mohamar Kadafi + all female guard” osv. Det är så sällan jag känner mig inspirerad nu för tiden. Allt känns så platt på internet, allting finns via Pinterest. Jag känner att jag vill bort från att bara söka och bli serverad exakt det jag vill ha – jag vill bli överraskad och lockad med något helt oförutsett. Kan ni förstå hur jag menar? Detta att helt plötsligt vilja läsa allt om Chateau Marmont, det var en så himla härlig känsla.

berlin-igen-foto-emily-dahl-11
När jag kulturat klart hoppade jag på U-bahn bort till Görlitzer Bahnhof och promenerade till Markthalle Neun. Älskar detta ställe så mycket. Åt lunch från Big Stuff Smoked BBQ, så som jag alltid gör, och dog pga gott.

berlin-igen-foto-emily-dahl-13
Gångarna på Markthalle var lika tomma som de på fotografiska museet och trädgården på Literaturhaus, och det kändes ganska mycket som att jag hade hela stan lite för mig själv.

berlin-igen-foto-emily-dahl-12
Detta är alltså perfekt rökt grillad grissida med BBQ-sås, potatis och inlagd gurka. Samt ett glas av deras egen öl. Orkar inte.

berlin-igen-foto-emily-dahl-14
Jag köpte en juice med ingefära och grapefrukt och promenerade tillbaka “hemåt”.

berlin-igen-foto-emily-dahl-10

berlin-igen-foto-emily-dahl-15

berlin-igen-foto-emily-dahl-16
Väl på hotellet (bodde här, rekommenderar varmt) tog jag två självporträtt (se ovan), preppade utrustning, jobbade och sedan: låg på sängen med fläkten på (pga värmebölja) och läste på om hotel Chateau Marmont. Det var alltså utanför detta hotell som Helmut Newton körde ihjäl sig, för er som undrar. Och så ett himla spännande ställe på massa andra vis. Så nu finns ett besök där på min bucketlist. Sedan gick jag ned till den enda vettiga mataffären jag känner till, borta vis Zoologiska, och köpte massor med gott och onyttigt, och så spenderade jag resten av kvällen framför skräpteve och Youtube. Perfekt första dag i Berlis, alltså.

Men mer om Berlin snart, nu drar jag till Köpenhamn! Puss!

Emily

4 Comments

 

new-hair-foto-emily-dahl-1
I fredags såg jag ut såhär. Jag och mitt långa hår. Och jag vet att flera av er sagt att mitt hår har varit goals på senaste tid men jag lovar er – det ser tuuusen gånger bättre ut på bild än i verkligheten. I verkligheten har det varit orangeflammigt i längderna, gult på huvudet och mörkblont i botten. Det har helt enkelt varit något av en katastrof.

new-hair-foto-emily-dahl-2
Så efter massa research om vart jag kunde gå för att få bukt med alltihop begav jag mig igår till Solna och frisör-TindraRåsunda oas. Innan hade jag skickat detaljerade bilder på mitt hår, och hon hade bekräftat det jag redan trodde – det skulle bli svårt att fixa kaoset. Men självklart lyckades hon!

new-hair-foto-emily-dahl-3
Jag hade fått rekommendationen om Tindra av chefredaktör på Daisy Beauty, Kicki, och var helt säker på att det skulle bli bra just därför. För om det är något jag vet om Kicki så är det att hon är stenhård med kvalitet. Så jag kände mig trygg, och att jag dessutom fått veta att Tindra inte var en “hair shamer” som jag kallar dem – ni vet, frisörer som ska shame:a en för ens hårkvalitet/stadie på hår/föregående frisyr/your name it – så var jag ännu mer pepp. Så i går hängde vi i fyra timmar och hon ordnade upp mitt hår, medan jag klappade på salongshunden Gösta och jobbade ifrån frisörstolen. Perfekt! Jag har bett om en diskret baylage-färgning med mörk botten som skulle göra att jag slipper färga utväxten lika ofta. Och såhär blev det:

new-hair-foto-emily-dahl-5

new-hair-foto-emily-dahl-4

new-hair-foto-emily-dahl-6
Så himla nöjd är jag! Sedan kommer det mörka i botten att bleka lite också, det ser lite mörkare ut nu pga nyfärgat, men jag gillar det även nu. Hurra! Så, nu kan jag äntligen dra till Berlin – men mer om det imorgon.

Puss!

Emily

22 Comments

 

Om prick en vecka i dag ska jag förhoppningsvis (beroende på väder) plåta ett jobb som jag har sett fram emot så gaaalet mycket. Jag var så himla mån om att få göra detta, för det är dels med två grymma kreatörer, och dels för ett klädmärke jag redan älskar. Samt detta: i skogen och med rökpatroner! Orkar ej peppen! Så, i dag har jag lagt en beställning av rökpatroner, och så snart de kommit ska jag ut och testa. Här är inspirationsbilder, även om det jobbet vi ska göra kommer vara lite mer subtilt med röken pga anledningar. Klicka på respektive bild för att komma till rätt fotograf.


Puss och satans pepp alltså!

Emily

10 Comments

 

Semptember Foto Emily Dahl-16
I går morse åkte jag på ett litet morgonäventyr in till stan. Jag saknar att ha tid för sånt, och för att bara gå runt och fotografera. Jag har liksom inte möjlighet till det på samma sätt nu för tiden, men förr gjorde jag ju det i princip varje dag. Jag hade bestämt mig för att se soluppgången, så jag promenerade bort till Skansbron och klockan 05:45 började showen. Det var väldigt milt i luften och inte en människa ute. Perfekt.

Semptember Foto Emily Dahl-6
Efter en stund tröttnade jag på att stå och glo mot horisonten, även om det ju var jättefint, så jag gick ned för trappen till kajen mot Hammarby sjöstad och fotograferade båtarna. Det gjorde jag alltid förr, när jag bodde på Ringvägen. kanske är det någon som minns den tiden?

Semptember Foto Emily Dahl-1
Sedan dess hade en ny familj verkat flytta in i en av båtarna, och de hade transformerat hela däcket till en gigantisk djungel. HUR FINT? Kolla:

Semptember Foto Emily Dahl-2

Semptember Foto Emily Dahl-3

Semptember Foto Emily Dahl-4
Jag ville bara flytta in direkt!

Semptember Foto Emily Dahl-7
När jag strosat runt lite längs kajen tog jag trappan upp till Blecktornsparken. Solen hade börjat lyfta mot himlen och målade parkens ekar i guld.

Semptember Foto Emily Dahl-5

Semptember Foto Emily Dahl-8
Gud vad jag känner att jag stretar emot inför hösten nu. Vill inte. Försöker memorera varenda grönt löv jag ser just nu, känns det som.

Semptember Foto Emily Dahl-9
Från parken gick jag upp för en liten trapp till Blecktornsstigen, som är så fantastiskt mysigt. Det är som en liten oas mitt på Södermalm, där bilarna knappt hörs från Ringvägen trots att de bara är ett par gator bort. Kolla här:

Semptember Foto Emily Dahl-10

Semptember Foto Emily Dahl-11

Semptember Foto Emily Dahl-12

Semptember Foto Emily Dahl-13

Semptember Foto Emily Dahl-14

Semptember Foto Emily Dahl-15
När jag hade stått och sett solen gå upp över den första dagen i årets september, så gick jag backen ned och hem till Leo och Denise. Där skulle jag hjälpa dem med lite val till deras köksrenovering. Men det får ni se mer om längre fram!

Puss!

Emily

8 Comments