LoppisiRödeby Foto Emily Dahl-0057

LoppisiRödeby Foto Emily Dahl-0059

LoppisiRödeby Foto Emily Dahl-0061

LoppisiRödeby Foto Emily Dahl-0064

LoppisiRödeby Foto Emily Dahl-0065

LoppisiRödeby Foto Emily Dahl-0071

LoppisiRödeby Foto Emily Dahl-0075

LoppisiRödeby Foto Emily Dahl-0077

LoppisiRödeby Foto Emily Dahl-0079

LoppisiRödeby Foto Emily Dahl-0081

Lite bilder som togs samma dag som Arthur blev dålig, precis innan typ. Det var på loppisladan i Rödeby, som jag för övrigt rekommenderar varmt. En pärla verkligen! Efter den här dagen tog det inga fler bilder, men jag ville ändå visa er. :)

Annars då? Jo, vi är tillbaks i stan. Igår kväll gick jag och Adam till Trädgården för det var Daytime session. Vi möte upp Leo och Siri och hade väldigt roligt. Så fantastiskt skönt att vara tillbaks i stan, och att bara vara med mina bästa vänner, en drink i handen och basen i ryggen. Jag har saknat det. Idag har vi bara varit hemma och pysslat. Vikt tvätt, satt upp nya hyllor och låte sånt. Skönt. Arthur dåsar i skuggan, men trots värmen verkar han ändå ganska pigg, vilket är ett gott tecken. Känns bra. Hoppas ni har en magisk helg i värmen.

Puss!

Emily

Add a comment

 

Sommarlovet Foto Emily Dahl-0105

Sommarlovet Foto Emily Dahl-0109

Sommarlovet Foto Emily Dahl-9979

Sommarlovet Foto Emily Dahl-9983

Sommarlovet Foto Emily Dahl-9949

Det här skulle bli en berättelse om solnedgångar, kreativt skrivande, loppisjakter och långa simturer, frukost på bryggan och utflykter till nya platser. Men det har blivit väldigt lite sådant den här veckan i skärgården. Istället har det blivit ångest och panik, ilfärder i 150 genom Småland mitt i natten med en hyperventilerande liten hund i knäet, och väntanväntanväntan.

Arthur var dålig redan innan vi åkte, men inte mer än vanligt och aldrig så pass att det inte var något jag trodde skulle ordna upp sig inom en dag eller två. Och väl här var han så lycklig. Ja, ärligt talat var han mer till freds med livet än jag någonsin sett honom förut, i hela hans liv. “Nu kan han dö lycklig” skrattade jag när jag såg hur han greppade sin blå badleksak och sprang med den bestämt och saligt ned mot stranden om morgornarna; hur han dök i vattnet med ett tjut och kom springandes igen och igen och bad oss kasta på nytt. Men det var varmt och det var mycket sömn och en dag ville han plötsligt inte ha sin mat. Han som alltid varit ett extremt matvrak, när han vägrar maten vet man att det är något allvarligt. Till slut lyckades jag truga i honom mat genom att låta honom ligga i mitt knä, och låta honom äta en foderkula i taget ur min hand. Så jag tänkte “kanske är det värmen, eller brunnsvattnet?”

Vi testade allt, bytte mat, lät honom fasta, gav bara köpevatten. Inget fungerade. Och så en kväll så gick vi vår lilla kvällspromenad, Arthur hade precis ätit lite middag ur min hand, och vi max 10 meter fram och tillbaks. Så när vi kom upp på altanen så gav han ifrån sig ett hulkande, all mat kom upp igen, och sedan föll han ihop okontaktbar. Jag försökte lyfta upp honom, men då skrek han av smärta och jag tänkte “huggormsbett!” och slet upp mobilen ur fickan och ringde distriktsvet. Knappt tre minuter hade gått när vi satt i bilen på väg; Arthur ett lealöst bylte i min famn. Väl framme fick han dropp och morfin, och lades på en värmefilt för att komma upp från sin chocktemperatur på 36 grader (en frisk hund ska ligga mellan 38 och 39). Hans puls var så låg. När veterinären stabiliserat honom sa han att vi skulle åka hem och bädda ned Artie med varmvattenflaskor, och ta pulsen var trettionde minut. Om puls och temp hölls stabil skulle han förhoppningsvis piggna till under natten. Om inte var det djursjukhuset en timme och femton minuter bort som gällde.
Vi hann knappt hem innan han droppat till 37 grader igen, och hans tandkött var iskallt och vitt. Men veterinären sa “härda ut, det kan ännu vända”. Jag gav det en timme till, och när hans puls låg på 50 slag i minuten så gav jag upp och vi sprang med vårt Artie-bylte till bilen, varmvattenflaskor och allt. Sedan körde vi. Jag minns väldigt lite av det, för jag satt bara och pratade med och sjöng för Artie samtidigt som jag försökte räkna hans hjärtslag. Jag var övertygad om att han inte skulle klara sig, det fanns så lite liv kvar. Men när vi svängde in på parkeringen så gruset yrde i mörkret så hade byltet en svag puls, och våt nos, och när jourveterinären bar iväg med Artie var han helt stilla och lugn. Som om han visste lite grann att det var nu det gällde, att vara snäll och medgörlig. Vi åt middag från MacDonalds på en nedsläckt parkering norr om Kalmar klockan två på natten efteråt, i tystnad.

Jag kunde inte sova av rädsla för att de skulle ringa och säga att han var borta, jag kunde inte hålla mig vaken heller. På eftermiddagen den andra dagen ringde de och berättade att Arthur fått en inflammation i levern och att den var illa skadad. De har inte kunnat säga vad inflammationen beror på; alger i havet, råttgift, något kroniskt, något medfött. Det är svårt med leverskador på hund, har de sagt, för symptomen är så diffusa att de kan peka på vad som helst. Han var skör, men stabil.

På den tredje dagen fick vi komma och hämta honom. Då hade jag först gråtit, sedan sovit, sedan vågat hoppas, i sjuttiotvå timmar. När han kom ut från utskrivningsrummet på mottagningen dansade han fram, som han alltid gör, fast mindre och svagare. Men vid liv. Han är fortfarande inte frisk, utan går på mediciner och särkilt foder och ska på återbesök hemma i Stockholm. Jag bryr mig egentligen inte ens om att semestern blev mer bilfärd och panik än bad och äventyr – huvudsaken är att våra lilla familj är intakt. Nu är det vi tre igen, och jag längtar faktiskt hem. Mer än någonsin.

Puss!

Emily

17 Comments

 

Ibiza Foto Emily Dahl-8800

Du är tjugosju år, fyra månader och sex dagar gammal. Du sitter snett mitt emot mig på verandan och läser ett viktigt protokoll. Solen slår i hjässan på vinbärsbuskarna och du skjuter fram underläppen i djup koncentration; vilar hakan i handen och lutar dig närmare datorskärmen. Du har sagt att du ska bygga en framtid för oss så stabil att jag ska kunna göra exakt vad jag vill, någonting man kan ta på och uppleva, något värt att leva för och inuti. När du sitter där så tänker jag på hur jag kommer se dig precis såhär om hundra år, i vinröd skjorta och vilt lockigt hår. Hur jag ska minnas kornas råmanden och trädens viskningar i bakgrunden.

Vi ska sitta på en veranda just som den här och solen ska ligga precis som nu, snett ovanför horisonten, och en fet tax ska snarka i mitt knä (precis som nu). Och jag ska kisa över bordet och se dig där, tjugosju år, fyra månader och sex dagar gammal. I mina ögon alltid så, bakom det grå och fårade, tufsiga; tjocka bruna lockar, guldgröna ögon och täta dubbla ögonfransrader, underläppen framskjuten och lätt spänd i koncentration. Du är mitt allt. Frusen i tiden, men alltid föränderlig. Och jag ska alltid, alltid älska dig. Så jag reser mig upp och tar ditt ansikte i mina händer och säger just det. Du ler och kysser mig tillbaka. Återgår till dina protokoll. Fortsätter bygga vår framtid. Jag är redan där.

Puss!

Emily

6 Comments

 

Hej mina fina! Jag ber om ursäkt för min frånvaro men helt ärligt hoppas jag att ni hellre är ute i solen just nu än sitter inne och läser bloggar, om ni inte måste. :) Blekinge är vackert och solblekt, varmare än vi någonsin kunnat ana, och Arthur har nog aldrig varit så lycklig som just nu. Internet har varit jättesvajigt och de första dagarna kom jag inte in alls (att ladda upp bilder tar en evighet!) så det har bidragit till bloggtorkan. Men nu ska jag berätta lite om loppisfynden vi gjorde igår. Först besökte vi Gnistans loppis som anordnas en gång om året, och som jag fått tips om från en tjej som läser bloggen och som jag sedan träffade där (Tack än en gång, Emma!). Jag kommer berätta mer om Gnistan-loppisen senare. Efter den åkte vi till en gigantisk, helt fantastisk loppislada i Rödeby som jag fått tips om via Instagram, och där vi fyndade loss rejält. Här är våra loppisskatter från första dagen:

Loppisfynd Foto Emily Dahl-0086

+ En MY LITTLE PONY MUGG! OMFG. Alltså. Saken är att alla som känner mig någorlunda förstår hur mycket det här betyder för mig. Jag samlade på MLP-grejer när jag var liten, är fortfarande besatt av dem, och letar alltid efter 80-talsgrejer med MLP på när vi loppisröjer. På 1980- och tidiga 90-talet var My Little Pony runda, mjuka och klumpiga ponnys och det är så jag älskar dem. (Står inte ut med de smala, långbenta “modellponnisarna” som de gjorde om till i mitten av 90-talet, så kallade “Gen2 ponies”.) Så när jag såg den här muggen och den ropade mitt namn, då kunde jag inte annat än springa mot den i ren och skär lycka. 10 kronor kostade den, och jag kommer älska den för evigt.

Loppisfynd Foto Emily Dahl-0083

+ En vimpel med Stockholms-tryck i mintgrönt och rött, cirka 1960-tal, och en liten ram med en creepy unge i. Vimplen ska få hänga i köket tillsammans med min morfars plåtpinuppor som han hade på sin lastbil när han var åkare under 60- och 70-talet, och i ramen ska ett urvackert porträtt på Adams mamma som liten in. Vi håller på med en stor tavelvägg hemma med bara massor med historiska familjebilder, och den här ramen passar just den bilden perfekt.

Loppisfynd Foto Emily Dahl-0090

+ Tre tallrikar Lila fasan. Det är ju vårt vardagsporslin hemma men minst en tallrik om året ryker i disken, så vi är alltid på jakt efter nya. Också: en hel uppsättning silverbestick med namn graverade på skaften, omaka och underbara.

Loppisfynd Foto Emily Dahl-0096

+ Två magnifikta fina plåtburkar med originalettiketter. En oöppnad, och en som blir perfekt att ha som ytterkruka till någon fin kryddplanta i köket.

Loppisfynd Foto Emily Dahl-0097

Loppisfynd Foto Emily Dahl-0099

Burkar alltså! Älskade särskilt den här, gjord för päron i sockerlag. Och kan ni gissa vad allt detta gick på, till slut? 200 kronor. JA, du läste rätt. 200 kronor betalade vi för alltihop. Jag älskar loppisar på landet. Nu ska jag gå och jobba i skuggan, men vi hörs imorgon.

Puss!

Emily

3 Comments

 

Blekinge Foto Emily Dahl-9988

Blekinge Foto Emily Dahl-0002

Blekinge Foto Emily Dahl-0019

Blekinge Foto Emily Dahl-0030

Blekinge Foto Emily Dahl-0009

Blekinge Foto Emily Dahl-0013

Blekinge Foto Emily Dahl-0017

Blekinge Foto Emily Dahl-0022

Blekinge Foto Emily Dahl-0004

Blekinge Foto Emily Dahl-0024

Blekinge Foto Emily Dahl-0045

Blekinge Foto Emily Dahl-0042

Blekinge Foto Emily Dahl-0049

Här kommer en sen fredagkvällsuppdatering från Blekinge skärgård. Vi anlände nyss och har gått en promenad med Arthur, han har badat massor, och sedan har vi ätit middag. Det är otroligt vackert här, nästan i nivå med mitt älskade, sörjda Fårö. (Jag hoppas att det till slut ska bli en värdig ersättare.) Arthur älskar det! Den här veckan ska vi fokusera på att laga god mat, gå på äventyr, och jobba med två hemliga projekt. Det är fint att äntligen få samarbeta med den man älskar. :)

Godnatt-puss!

Emily

6 Comments

 

Artie fyller år Foto Emily Dahl-9900

Just nu har Arthur sommarlov från dagis. Det innebär att han får hänga med oss nästan överallt om dagarna. Till exempel till Herr Judit för att köpa en kavaj till Adam…

Artie fyller år Foto Emily Dahl-9908

Artie fyller år Foto Emily Dahl-9898

Kolla skoutbudet lite och kanske smyggnaga lite hemligt och försynt på ett skosnöre eller två…

Artie fyller år Foto Emily Dahl-9909

Artie fyller år Foto Emily Dahl-9912

Promenixa runt på Söder och äta lunch på en uteservering.

Artie fyller år Foto Emily Dahl-9918

Åka till hundbadet och sola magen…

Artie fyller år Foto Emily Dahl-9916
…och äta picknick.

Artie fyller år Foto Emily Dahl-9925

Och bäst av allt: bada! Arthur har alltid hatat vatten och varit livrädd för att bada eftersom han inte kunnat simma ordentligt pga sin ryggskada. Men sedan jag köpte en flytväst till honom som håller honom uppe lite grann så har han lärt sig simma, och han ÄLSKAR det! Han har helt enkelt blivit simtokig, vilket är jättebra rehabilitering för hans rygg.

Artie fyller år Foto Emily Dahl-9927

Nöjd kelle apporterar i vattnet. Hans nya besatthet.

Artie fyller år Foto Emily Dahl-9928

Artie fyller år Foto Emily Dahl-9931

Sedan har han legat i solen och torkat till det raspande prasslet från lind och bok.

Artie fyller år Foto Emily Dahl-9936

Och åkt massor med nedcabbad sportbil – hans andra favoritsak i världen.

Imorgon åker vi till Blekinge och skärgården. Det ska finnas internet i huset men det är svajigt. Hur som helst, har ni några Blekingstips tro? Loppisar, fik, handelbodar, restauranger (helst hundvänliga)? Jag har ingen relation till Blekinge men ser hemskt mycket fram emot att lära känna skärgården där.

Puss!

Emily

25 Comments